holfeltelin

Har haft en del hemlängtan på senaste tiden och har verkligen sett fram emot att komma hem. Men idag insåg jag att jag har 6 veckor kvar och hur kort tid det egentligen är. Ja, jag är extrem ångest just nu. Den senaste tiden här i London har varit helt underbar, helt obeskrivligt underbar. Så grymt rolig att en del av mig inte vill åka hem. Någonsin. Jag saknar och älskar min familj och mina vänner där hemma. Jag har lärt mig uppskatta och älska Sundsvall som jag aldrig gjort förr. Men London kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Det här är mitt hem och har varit det så länge att jag känner att, aa, London är mitt hem. Jag kommer sakna ihjäl mig efter Courtney, Khadije och Mariam och allt som har med staden att göra. Courtney lämnar London om mindre än 3 veckor och jag får nästan panik när jag tänker på det. Jag vill alltid ha henne som min granne, ska jag måsta ta ett flyg på 15 timmar för att kunna träffa henne i fortsättningen?????? JAG VILL INTE VARA MED OM DEHÄR!!! Kan man inte hoppa över "skiljas-åt"-biten????????

Jag kan inte förklara hur jag känner med ord, så kan lika gärna lägga ner. Godnatt hurrni, hoppas jag inte är en alltför stor downer och att jag inte dragit med er ner i träsket. Vi har alla våra dagar, right?....