Cancer är skit
Kollade klart på Allt för min syster, det skulle jag ju inte ha gjort... Känner mig typ...uppgiven. Gråtit floder, så hemsk och orättvis film. Tänkte varje sekund på en av mina bästa barndomsvänner som gick bort i cancer för snart 2 år sedan, 18 år gammal. Vill inte tänka tillbaka på hur det var när vi umgicks, vill inte minnas ditt leende, ditt skratt, din råa humor, din grymma inställning, din förmåga att göra mig så glad, din envishet eller minnas din dåliga hållning eller hur du sträckte ut tunga som en utslagen hund när du spelade på din gitarr :')
Vill inte tänka tillbaka, för det gör ont. Har nog inte fattat riktigt, inte ens på begravningen tror jag att jag fattade att de var du, älskade Nina, som låg i kistan. Ett tag senare, när man insett, så kommer känslorna ut... Åh, jag tänker på alla våra cykelturer, våran tripp till Kramfors, våra teatertider, våra tider på Alnö, i Bredsand och i Bergsåker... Alla shower på gymnasiet, allt tok vi gjorde tillsammans. Som när vi var hemma hos dig i Nyland och råkade sparka fotbollen in i kohagen åsså blev vi jagade av kossorna när jag sprang in och hämtade bollen, hahaha ♥
Det gör ont i hjärtat på mig. Tror jag behöver en stund att sakna, minnas och gråta lite... Någon gång måste man inse, man kan inte leva i en fantasibubbla hela livet... People cry, not because they're weak. It's because they've been strong for too long, lite så känns de nu...
Jag och Nina med teatern, 15 år gamla
På begravningen
Gravplatsen
Bästaste du ♥
Kommentarer
Trackback
