Its hard saying goodbye
Ojoj vad mycket jag hunnit med idag! Vaknade tidigt imorse, sa hejdå till Courtneys mamma som åkte hem till California efter två veckor här. Dem började gråta och sen när Courtneys mamma Michelle kramar om mig och säger "I love you, thank you for being a wonderful friend to Court" så brast jag också i tårar. Aaaaahhhhhh. När jag ser folk jag bryr mig om gråta så kan jag inte hålla tårarna borta, de är helt omöjligt. Är de ett tecken på att jag är överkänslig eller helt enkelt en bra person? Skulle nog säga lite av båda, haha..
Kom att tänka på en sak, när dem sa hejdå så grät dem som om dem aldrig skulle ses igen typ fastän dem ses igen om tre månader.. När jag åkte tillbaka till London efter nyår så visste jag att jag inte skulle få se min familj på över tre månader, men ändå var jag inte så ledsen. Men när jag tänker efter så förstår jag dem. Bara tanken av att min familj är 2 timmar bort gör mig lugn, till skillnad för Courtney som har hennes familj 11 timmar bort. Skulle jag bo i USA så skulle jag nog böla MINST lika mycket som dem gjorde när jag säger hejdå till min familj... Usch, vill inte tänka på de.
Nå väl, när Michelle hade åkt åkte jag och Courtney till Clapham, strosade runt ett tag tills hon var tvungen att åka och jobba, då for jag till Oxford Street till Primark! Jisses, vad folk det var. Ovanligt mycket folk för att vara en måndag mitt på dagen. Behövde köpa en bikini, och jag hittade en som jag blev kär i. For sen hem, jobbade och efter jobbet gick jag och frugan till River Thames, satt oss där och surrade skit och bara pysmyste ett tag.
Imorgon blir det jobb mellan halv tio och halv fem, ska bli väldigt skönt att sluta så tidigt! Slutar ju vanligtvis klockan åtta. På torsdag åker min värdfamilj bort, så jag är ledig fredag och på måndag kommer mamma och bror! LÄNGTAR!
Nu - Gossip Girl!
Bild jag tog på längs River Thames för någon vecka sen
Kommentarer
Trackback
