holfeltelin

Jobb idag då som vanligt, var äckligt trött imorse. Efter jag slutade åkte jag hem där Sandra fortfarande slöade. Åkte senare ner på stan och åkte sen till Walle. Blev bjudna på mat, najs najs! Sen så kom Bruce :) Kollade på film och bara chillade, som vanligt!

Blir så less... Så jävla otacksamt. Man gör sitt bästa för att andra ska må bra, men så får man ändå skit. Jag fattar inte. Ska sluta bry mig om andra och bara tänka på mig själv i fortsättningen! Blir nog bäst så...

Kan inte låta bli att bli lack när man ser sina vänner må dåligt pga förhållanden eller så. Har ju själv levt ett helvete i över fyra år med en människa som först var snäll, men som sen blev kontrollerande och misshandlade mig psykiskt. Jag vet hur svårt det var att lämna dedär livet, men när man väl inser vad fan de är frågan om så går det fort över! Har insett en sak... Tyvärr, måste jag nog säga, för jag har slösat halva min ungdom på detta.. Men jag har nu efteråt insett att det inte var känslor det handlade om. Det handlade om att känna sig behövande, att känna att man betyder något och få känna att man inte är sjuk i huvudet (vilket man fick höra varenda dag). Jag kunde få höra kränkande ord hela dagarna, men sen så kanske det var en litenliten sak som gjorde mig glad och dem små sakerna blev jag beroende av. Jag levde för dem. Det var därför jag stannade kvar, för att få höra eller känna motsatsen, även fast det kanske bara handlade om en tredjedels sekund. Allt handlade om mig, att jag ville få bekräftelse för mig själv att jag inte var äcklig, idiotisk osv osv. Tänk att jag på mindre än en månad har gått från att få höra "fyfan vad äcklig du är, dra åt helvete och lägg dig inte i mitt liv" till att få höra "gud vad fin du är, du är helt perfekt". Nu vet jag vad kärlek är, det visste jag inte förr! Tänk på de allihopa, stanna inte kvar!!! Jag ångrar mig och kommer ångra mig resten av mitt liv att jag inte tog steget och tog mig ur skiten!!! Over and out.

Fierce and love