That was what I needed. I needed to realize
Då var man hemma efter jobbet, helt galet vad trött jag är.
Provet gick OK, får se vad de blir för resultat, det var grissvårt.. Men men.
Idag har jag fått en ordentlig tankeställare. Har aldrig känt såhär förut, verkligen aldrig någonsin. Det som så många har försökt att slå in i huvudet på mig i så många år blev helt plötsligt så givet. Det finns inte längre nå val, de finns bara en väg att gå. Och den känns helt plötsligt så självklar? Skitskumt. Visst, jag är säker, men de bara for upp i huvudet på mig att: Jag är fan dum i huvudet, hur har jag kunnat stannat hos den där idioten i nästan fyra år? Och jag känner inga tvivel.
Man har delat allt, verkligen allt. Drömmar, tankar, stunder, känslor, allt. Det känns lite konstigt, men hallå, det har knappt gått två månader sen jag gjorde slut? Klart de känns lite.. konstigt. Nästan lite som en besvikelse på nå vis. Men den där känslan som är jobbig är så sjukt minimal nu, så det gör inte ens ont. Och det är helt underbart.
Livet leker verkligen nu, jag känner äkta lycka nu som jag inte känt på över fyra år. Jag har underbara vänner som jag verkligen älskar och som jag trivs med så himla bra. Vi gör massor med knasiga saker hela tiden och vi har alltid så roligt. Jag har min lägenhet som jag trivs sjukt bra i, jag känner mig aldrig ensam eller saknar att ha någon att hålla om. Aldrig. Jag känner mig för första gången trygg i mig själv och jag behöver ingen annans trygghet för att må bra.
Det som händer, det händer. So what? Vi lever bara en gång och jag tänker inte hålla igen. Jag tänker leva det här livet fullt ut, tillsammans med dem som får mig att må bra. Aldrig mer tänker jag stanna hos en som får mig att må dåligt. När jag tänker efter så gjorde du ingenting rätt, INGENTING. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, du var världens sämsta pojkvän. Nu inser jag att mitt beslut att lämna dig var det bästa jag gjort, det beslutet har gjort mig lyckligare än beslutet att bli tillsammans med dig. Stabilt? Näe, inte särskilt. Tusen ton har släppt från mina axlar nu när jag slipper dig.
Du är inget annat än en stor idiot... Och jag älskar mitt liv! Utan dig!
Med er, med dig :)
Tack för att ni fått mig att inse vad äkta kärlek är. Jag är er evigt tacksamma.
JAG ÄLSKAR ER ♥
My girls. Ni andra vet vilka ni är. Ni är guld värda!
Provet gick OK, får se vad de blir för resultat, det var grissvårt.. Men men.
Idag har jag fått en ordentlig tankeställare. Har aldrig känt såhär förut, verkligen aldrig någonsin. Det som så många har försökt att slå in i huvudet på mig i så många år blev helt plötsligt så givet. Det finns inte längre nå val, de finns bara en väg att gå. Och den känns helt plötsligt så självklar? Skitskumt. Visst, jag är säker, men de bara for upp i huvudet på mig att: Jag är fan dum i huvudet, hur har jag kunnat stannat hos den där idioten i nästan fyra år? Och jag känner inga tvivel.
Man har delat allt, verkligen allt. Drömmar, tankar, stunder, känslor, allt. Det känns lite konstigt, men hallå, det har knappt gått två månader sen jag gjorde slut? Klart de känns lite.. konstigt. Nästan lite som en besvikelse på nå vis. Men den där känslan som är jobbig är så sjukt minimal nu, så det gör inte ens ont. Och det är helt underbart.
Livet leker verkligen nu, jag känner äkta lycka nu som jag inte känt på över fyra år. Jag har underbara vänner som jag verkligen älskar och som jag trivs med så himla bra. Vi gör massor med knasiga saker hela tiden och vi har alltid så roligt. Jag har min lägenhet som jag trivs sjukt bra i, jag känner mig aldrig ensam eller saknar att ha någon att hålla om. Aldrig. Jag känner mig för första gången trygg i mig själv och jag behöver ingen annans trygghet för att må bra.
Det som händer, det händer. So what? Vi lever bara en gång och jag tänker inte hålla igen. Jag tänker leva det här livet fullt ut, tillsammans med dem som får mig att må bra. Aldrig mer tänker jag stanna hos en som får mig att må dåligt. När jag tänker efter så gjorde du ingenting rätt, INGENTING. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, du var världens sämsta pojkvän. Nu inser jag att mitt beslut att lämna dig var det bästa jag gjort, det beslutet har gjort mig lyckligare än beslutet att bli tillsammans med dig. Stabilt? Näe, inte särskilt. Tusen ton har släppt från mina axlar nu när jag slipper dig.
Du är inget annat än en stor idiot... Och jag älskar mitt liv! Utan dig!
Med er, med dig :)
Tack för att ni fått mig att inse vad äkta kärlek är. Jag är er evigt tacksamma.
JAG ÄLSKAR ER ♥
My girls. Ni andra vet vilka ni är. Ni är guld värda!
Kommentarer
Trackback
