holfeltelin

Satt nyss ute på balkongen och såg två killar i 10 årsåldern. De kastade snöbollar mot varandra och skulle slå till dem med en pinne, som typ baseball. Sen så kommer de en kille och säger till dem: Det var ingen som ville vara med, vad ska vi köra för lag då?! Jag påmindes om hur det kändes att vara liten, hur lätt allting var då. Livet var en lek. Jag saknar dem tiderna, då man inte behövde tänka på: Hur kan han göra så mot mig? eller Fan, jag har 20 kronor kvar på kontot. Önskar att man alltid var liten, eller ska man försöka leva livet om ungdom och ändå se livet som en lek? Att bara försöka ha roligt även fast man åldras med tiden? Är det kanske inställningen som avgör hur man lever sitt liv? För nog tror jag att man väljer sitt liv själv, men det är svårt att göra det som man ibland borde göra. Jag fick verkligen en tankeställare.. Dags att leva livet och ta vara på det goda och hiva det dåliga åt skogen?

Oja, att jag ska.